Äntligen efter ett halvår har jag blivit opererad för min prostatacancer på Universitetssjukhuset i Linköping. Det konstaterades att jag hade ett för högt PSA-värde och fortsatte med att man i november 2009 kunde konstatera att jag hade 2 tumörer på höger sida av min prostata, enligt läkaren som konstaterade detta fakta kunde jag överväga att avvakta eller sätta in åtgärder, antingen strålning eller operation. Jag fattar inte varför man får alternativet att avvakta då det hela tiden sägs att man ska upptäcka tumörerna på ett tidigt stadium om man ska ha en chans för att det inte sprider sig i kroppen. Jag fick med mig en broschyr om hur viktigt det är att komma under behandling så fort som möjligt. Att det drabbar ca 10.000 män varje år som alltså får konstaterad prostatacancer så dör var fjärde alltså 2.500 om året. Det borde alltså vara en högprioriterat område att så många män som möjligt vid ca 60 års- ålder fick ta ett enkelt PSA-prov, vilket i verkligheten består i ett stick i armen, alltså ett vanligt blodbrov. Att avvakta var inget alternativ för mig, så jag bestämde mig direkt att försöka få bort eländet ur kroppen då jag såg vart det bar hän med min far som dog i sviterna av en försent upptäckt protatacancer. Nåväl nu är det i alla fall gjort och jag har fått information av läkaren som opererade mig att han är nöjd så då får jag också vara nöjd och se framtiden an med den tillförsikt som det nu går för några 100%-iga garantier kan ingen läkare ge i sådana här fall fick jag veta. Det är ganska fascinerande att nu i efterhand se den operationsrobot man använder för såna här operationer (du kan se den på bilden här under, om det är den den jag är opererad med vet jag inte men den finns på urologen i linköping). Första dygnet efter operationen jag opererades i måndags den 26 april, som tog 4 mot normala 2 timmar var jobbiga med lite skavanker i axlar knän och huvud men efter att man tagit bort dränaget i magen fick jag komma hem i onsdags den 28 april har jag inte haft några större besvär. Jag har faktiskt inte ens behövt ta något för värken och i går torsdag 29 april var jag med kameran och tog några bilder på vitsippebacken i skogsbrynet i slutet av vår återvändsgata. Idag fredag 30 april prövade jag med att gå en sväng ute då vädret ju var så fint och bestämde mig för att pröva att ta en tur med bilen. Det gick alldeles utmärkt så jag åkte ner till Stallkiosken i Åtvidaberg och köpte ett par rejäla räkmackor som Inger (frugan) och jag ska ha när hon kommer hem från sitt arbete idag vid 14-tiden.
Jag mår i nuläget kanon och hoppas att det håller i sig, jag ska ha min kateter kvar i 2 veckor från operationsdagen, det är lite jobbigt att gå med en påse på benet men det är egentligen inget att klaga på det heller. Jag är väldigt glad och tacksam så här långt att det har gått som det gått och det är bara att fortsätta att propagera för att Gubbarna ska stå på sig och ta ett PSA-prov, det kan trots allt rädda livet även på dig.
Den här bilden hittade jag på nätet och roboten finns på urologen i Linköping, kanske är det den jag opererades med.